Dag 2

Vaknar upp på pimpbussen vid en liten vägbutik runt kl 03:00. Så pissnödig så att jag nästan sprängs. Springer in och slår en båge och på vägen ut köper jag 4 singah och sätter mig med familjen på en parkbänk utanför bussen och delar ut ölen. I den första dagens text står det inte så mycket om ölkonsumtionen och för att hela tiden slippa skriva om den så kan jag nu säga att den sker regelbundet och varje gång vi stannar och käkar något så avnjuts maten tillsammans med en kall singah eller chang. Vidare. Den bilden ni har av en vägbutik kan ni sudda ut och tänk er mer en sprängd bunker med lite lysrörsbelysning, några bänkar och en kille bakom en liten disk med några kylskåp så är ni lite närmre den plats vi befann oss. Här stannade vi i ungefär 40 minuter och sedan bar det av vidare mot den destination där båten skulle ta oss vidare. Väl på bussen igen slocknade man efter några minuter och vaknade sedan upp igen vid hamnen. Klockan 07:00 skulle båten var så åter igen fick vi sitta av ungefär 2h vilket inte var så farligt med några pilsner och lite mat. Båten ut till Ko Tao tog ungefär 3h och vi var framme på den lilla ön klockan 10:00. Väl framme på ön gick utan någon som helst koll gick vi och satte oss på en liten restaurang för att käka lite "frukost" vilket för min del bestod av någonting med kyckling, chashewnötter, nudlar och någon öl. Fruktansvärt gott var det i alla fall. På båten fick vi lite information om vilka stränder på ön som erbjöd vad och det som passade oss bäst var en strand som låg på öns södra sida och dit tog vi en taxi men innan dess införskaffade jag mig en av de saker jag förbestämt att jag skulle inhanda, en cowboyhat! På vår strand efter en stunds letande hittade vi också en boende på denna plats och efter att vi lämnat av packningen gick vi ner och tog oss vårt första dopp vilket behövdes då värmen och bärandet gjort att man svettats likt en gris och inte för att ta i men stundtals trodde jag att jag nu mer vet hur det känns att vara en Sula. ;)

Efter doppet återvände vi till rummet för att ytterligare fräscha till oss lite. Som en ny människa tog men en tur runt den lilla lokala byn och i den lokala affären köptes ett par Google-tofflor. Jajjemän, Google-flipflops... sånna har vi fan inte i Sverige. Dom var inte så sköna men eftersom man inte får ha på sig skor i strandbarerna så var flipflopsen en no-brainer. Kvällen slutade efter att jag somnat i en av strandbarerna efter en rom och cola och en vattenpippa. Anledningen till att kvällen slutade berodde inte på min promillehalt, klockan eller att jag blev utkastad utan tyvärr enbart utav trötthet. Visst, detta var den första gången man var mer än salongsberusad på resan men jag slocknade mitt under en diskussion med mina syskon som snällt lät mig sova en stund till innan dom väckte mig då en av dom själv skulle gå hem. Klockan var nu strax innan 22:00 och jag återvände tillbaka till vår bungalo där jag slocknade som ett ljus.

Thailand - Dag 1

Ohh ahh... var fan ska man börja? Vilken galen dag, helt jävla galen, den första i thailand och skiten är långt ifrån slut. Sitter i skrivandes stund på Bangkoks "centralstation" och väntar på att vår buss ska tuffa ner söder ut kl 20:30 lokaltid. Har sedan i söndags kl 12:00 (svensk tid) sovit 2h och nu är det tisdag kl 16:46 (thaitid) vilket motsvarar 10:00 svensktid tror jag. Orkar inte göra matten men gör man den enkel så blir det väl 2h sömn på 2 nätter.

Resan började med flyg från arlanda kl 08:35 till Kiev, Ukraina. För första gången på arlanda så fick vi ta en transfer buss fram till planet och bredvid det stod en fångtransportbil och en bil från svenska immigrationsverket eller liknande vilket gav mig tankar om "världens bästa film" ConAir. Planet vi flög med var ett rostigt litet ryskt plan som stundtals gav ifrån sig konstiga ljud som fick en att vrida lite på sig. Väl framme och vi kollade tillbaka på planet konstaterade morsan att piloten såg ut som Peter Stormare, jag kunde inte göra annat en att hålla med och le. Bakom disken där vi skulle fixa våra boardingpass's till nästa flyg hade någon person skrivit med en krita på en gipsvägg "Boarding Pass" och Ludde uppmärksammade att någon lagt till "Hear" med blyerts efter. Jag, mor och bror stod och skrattade åt detta ett bra tag speciellt morsan. Det roligaste var dock senare då morsan på sitt turistvisa skrev "Occupation: Sails". Nästa plan som tog oss till Bangkok var ifrån samma flygbolag (AeroSvit, piss...) var större och luktade precis som det första lite kalla kriget. Förutom en lite små läskig landning så gick resan smärtfritt dock smakade maten piss.

På Bangkoks flygplats började kaoset. Nu hade vi inte längre något förbokat och hur vi tog oss vidare härifrån var upp till oss. Planen vi hade var att ta ett flyg till Surat Thani och därifrån ta en båt ut till Ko Phangan. Sedan tidigare hade jag hört att en flygbiljett skulle gå på mellan 2-400SEK så när vi kollade runt på priser och det billigaste vi hittade var drygt 650SEK/person blev vi lite fundersamma. Vi bestämde oss för att ta en frukost och fixa en WLAN-biljett och försöka hitta en billigare flyg resa eller andra alternativ. Till frukost käkade jag en thaisallad med friterad "cat fish" som enligt menyn skulle vara stark, det var den men även god. Efter första tuggan hamnade jag i en host-attack som servitriserna tyckte var mycket underhållande. Resten av familjen skrattade också och sa att jag nu fick smaka på min egna medicin. Det tog ett bra tag innan vi lyckades hitta ett ställe som sålde WLAN-biljetter men tillslut efter många hetsiga diskussioner och mindre bråk över hur vi skulle ta oss vidare bestämde vi oss för att ta en taxi in till Bangkok, kika runt lite där och sedan ta ett nattåg ner till Surat Thani. När vi anlände vid Bangkoks tågstation var runt 10:00, lokaltid. Vårt äventyr på flygplatsen hade tagit runt 4h.

På bangkoks "centralstation" fick vi direkt hjälp av en liten thaitjej. Vi berättade våra planer om att ta ett nattåg kl 19:30 och hon sprang iväg för att kolla hurvida det fanns några platser. När hon kom tillbaka förklarade hon att alla sovkupéer var slut och att det fanns väldigt dåligt med platser överhuvudtaget och att detta berodde på att det var chinesiska nyår vilket pågår i en månad (21jan - 21feb). Detta förklarade bristen och prisen på flygbiljetter. Istället för tåg så föreslog hon buss och visade oss till stället där man köpte biljetter. Vi köpte biljetter till en liten by där båtar gick vidare till Ko Tao Ko Phangang och Ko Samui och i biljetten ingick båt till Ko Tao. Bussen från stationen skulle gå kl 20:30 och fram tills dess kunde vi lämna vårt bagage hos dom och titta runt i bangkok. För att döda de dryga 10h bestämde vi oss för att ta oss till Bangkoks stora shopping center i Siam. Vi gick ut från stationen och blev direkt attackerad av ett gäng Thuk-Thuk chaffisar som erbjöd sig att ta oss till Siam för 5 bath/person (totalt 30bath = 7 SEK) vi hoppade in i och då säger chaffisarna och vi bara ska göra att stop hos deras sponsor först och att vi ska kika i deras butik för då får chaffisen 5l gratis bensin. Alla så "sure" utom farsan som vägrade då han hört om någon som blivit rånad efter en thuk-thuk tur och gnälliga och trötta syskon protesterade och efter en mindre scen på bangkoks gator blev det en promenad till Siam. Denna skulle enligt en guide ta runt 20min, det tog oss uppemot 1h. Det var ingen rolig promenad med gnäll och tjaffs ifrån de andra men själv tyckte jag det var häftigt. Man var mer eller mindre shelled shocket pga skillnaden i kultur. Mopeder, thuk-thuks och bilar far runt i ett organiserat kaos. Övergångsställen hade inga lampor och det tog flera minuter för alla 6 att ta sig över en väg. Visst har man sett denna typ av trafik förut men då är det tutor och ett jävla liv men hör tutade ingen och trots kaoset så flöt det på.

Vi kom aldrig fram till de största galleriorna i Siam utan fastnade i en av de första i området, MBK. 7 våningar av ännu mer kaos och här kunde man hitta allt ifrån märkeskläder till piratspel. Vid 16:00 var alla helt slut, ont i fötter och trötta tog vi en taxi tillbaka till stationen där vi satt av de sista timmarna och var här jag började med denna text. Hann inte så långt innan batteriet tog slut och just nu är det två dagar senare och jag sitter på en båt mellan Ko Tao och Ko Phangan (hur vi kom hit berättar jag om senare). Väntan på bussen var den jobbigaste fram till denna punkt på resan och tillråga på allt så var bussen nästan en timma sen, kanske inte låter så mycket men det kändes som en evighet. Bussen, som för övrigt var pimpad thailand style (lampor och färger till vansinne), var en dubbeldeckare där man kunde fälla stolarna mer eller mindre vågrätt vilket gjorde att man kunde sova ganska så bra. Jag och brorsan satt längst fram på övre våningen i bussen, 1m ifrån en 40'' tv som visade G.I. Joe filmen direkt efter att vi lämnat stationen. Som tur var så var jag så jävla trött så slocknade efter 10min och här slutade den första dagen. Skulle kunna skriva så mycket mer är helt enkelt för lat och måste spara lite att berätta under avnjutning av en kall med er mina vänner. Bilder och fler uppdateringar kommer senare, ligger för tillfället lite efter men nu har jag fått tag i WiFi så bättring kommer ske.

All makt åt Tengil, vår befriare!

// J

All night, all night long!

Uhh, har strulat upp min dygnsrytm åter igen. Hade lite för roligt i helgen och nu får man försöka fixa till rytmen med en all nighter. Satt och skrev reflektionsdokumenten fram till 03:00 igår natt och kunde bara inte somna efter det. Sista gången jag kollade på klockan var den strax efter 07:00 så kroppen strejkade och vägrade vakna i tid till kl 10 föreläsningen. Vågar inte riktigt skriva när jag vaknade men det var tillräckligt sent för att inte kunna somna i tid för att få nog med sömn inatt för att komma upp till 07:00.

Jag har alltid avundats de personer som kan lägga sig och sova på kommando. Har i mina dagar stött på flera personer som har denna förmåga men så långt tillbaka jag kan komma ihåg så har jag alltid haft problem med att somna. Och som inte det vore nog så är jag lika dålig på att vakna. Tror helt enkelt dygnet har för få timmar för mig.

Nu när jag har en hel natt framför mig ska jag försöka att göra lite nytta. Har lite inlämningsuppgifter att fixa och tänkte straffa mig själv med att göra lite jobb på dessa. Usch, hatar att skriva... har till och med svårt att skriva här för tillfället men tänkte försöka för att rensa huvudet och för att värma upp för nattens uppgifter. Kanske ska skippa bloggen och börja skriva en dagbok istället. En sån som knattar och Karl Pilkinton (look him up!) skriver. Med rader och inlägg som: "Idag såg jag en häst. Jag tyckte hästen var fin men undrar hur det kommer sig att hästar finns kvar och inte enhörningarna. Undra om det var Pysslingar som åt upp dom... humm..." Hade varit enklare men troligtvis inte lika givande. Nog för denna gång.

Hasta la vista, baby!

J

E-portfölj

Såå, nu har jag snickrat ihop en liten portfölj där jag samlar saker jag har gjort under min studietid. Inte för att jag tror att det sitter personer där ute och letar efter talang på små okända bloggar, utan för att det är en del av en skoluppgift. But hey, who knows... Jag kan se nyttan med att ha en E-portfölj och en dag kanske jag anstränger mig och gör en med lite mer hjärta men för tillfället får den här duga.

Nu ska jag försöka samla mig och skriva reflektionsdokumentet också, 14h kvar... ingen stress än. ;)

Over and out!

Ohh, it's on!

En av mina största svagheter är att jag är helt värdelös på att skriva. Helt allvarligt så kan jag sitta och försöka formulera en mening i en timma innan jag tröttnar och bara skriver något som jag i de flesta fall ändå inte är nöjd med. Eftersom jag för tillfället studerar och ganska ofta hamnar i situationer då jag är tvungen att skriva texter av diverse slag har jag beslutat mig för att försöka skriva en blog (typ 10 år efter alla andra, nu när det inte är coolt längre... jag vet) och försöka arbeta bort den spärr som jag i flera år har kämpat med och dessutom ventilera tankar, idéer och åsikter som spökar i knoppen på mig.

Ytterligare en anledning till att jag kör igång den här bloggen är för att jag behöver ett hem för min elektroniska portfölj. Tyvärr är det inte så att jag har massa imponerande och coola grejer jag vill dela med mig av utan detta är en uppgift vi blivit tilldelade i en kurs jag läser, en jävligt seg och tråkig kurs kan jag tillägga. I denna kurs ska jag förövrigt skriva ihop en reflektion över den gångna perioden (ett läsår är indelat i två terminer och en termin i två perioder) på några sidor tills imorgon kl 12:00 och eftersom jag nyss delat med mig om mina problem att skriva så är det bäst att jag sätter igång med skiten.

Your lord and master,

Me!